Vi ses i Nangijala

Jag hade din hand i min kramade den hårt hårt jag visste jag hörde dina tårar rinna ,jag kände dina andetag hur du ansträngt försökte hålla din sorg tillbaka , bakom mig framför mig rann det tårar hela kyrkan var full med sorg , vilken kontrast när vi sist var samlade allihopa föll också tårar men tårar av glädje över två som blev ett nu var det en som vände åter , från jord är du kommen till jord skall du åter vända
Att säga adjö till människor vi känner , håller av , älskar är så otroligt svårt det känns som om man sugs ned i ett svart hål och därnere finns det bara tomhet och ett evigt värkande hjärta , vi försöker förtvivlat att inte hamna där i men under en begravning då vi för sista gången säger adjö så är det så innerligt svårt att inte hamna där att inte släppa efter och bara falla. Tiden läker inga sår vi lär oss att leva med dom.
1999 , en full satt kyrka , blommor som bildade ett hav av färger , toner av Sarah Brightman fyllde varenda lite vrå vart ända öra vart eviga hjärta . Time to say goodbye , men vi ville ju inte det vi ville så förtvivlat hålla dig kvar , blunda slå med våra klackar 3 gånger så vi kom tillbaka till Kansas men det gick inte , guds vägar är outgrundliga men inte hans mål .
På små lappar hade vi skrivit orden vi ses i Nangijala . Jag ville skrika KOM TILLBAKA KOM TILLBAKA men inget kom över mina läppar . En inre scen spelades upp för mina ögon ur Ronja Rövardotter
Men han fattas mej, skrek Mattis. Han fattas mej så det skär i bröstet!" Det var så jag kände .. du fattas mig föga visste jag då det jag vet nu under följande år skulle många liknande begravningar följa , den gud älskar dör ung . Du höll min hand när hon dog du lutade ditt huvud mot mitt och våra tårar gick samma väg du viskade , nu är du jag och Gud
När jag 5 år senare beställde blommor till din begravning var det dom orden som först kom till mig men långt bak i huvudet kom jag i håg en vers ur en film
Tårapil i vårens vind varför har du tårar på din kind
Är det för att hon lämnat oss har är det för att hon ej finns kvar
Att sitta i din skugga var så skönt att göra ditt skratt var så härligt att höra
Tårapil i vårens vind varför har du tårar på din kind
Att säga adjö till någon som varit ens följeslagare nästintill hela livet är grymt det finns inget fint ärbart eller förståeligt över det hela plötsligt var den som visste mest om mig bara borta hur skulle jag kunna finna någon rättvisa i det ?
Jag bestämde mig sen att aldrig mer gå på en begravning det var inte rätt det fanns ingen rim o reson . Under en lång tid hade jag en enorm dust med Gud jag ville ha svar vem var han att inte skydda de sina vem var han att kräva hem sina änglar så tidigt ? Vem var han att ta mina vänner i från mig ?! Sen genom ett vingslag gav han mig mina egna under mina egna änglar mina egna barn , när en stjärna slocknar tänds en annan .
Livet är svårt , jag har inte alla svar men jag lever som jag lär jag förstår att alla kan inte leva för alltid men man kan leva för evigt i våra vänners och familjers hjärtan . Det är svårt att inte sörja när alla andra sörjer det är svårt att hålla sina egna tårar bakom ögonlocken när alla andra gråter förtvivlat det är svårt att inte tänka på alla andra gånger man setat i bänken själv och gråtit önskat saknat sörjt . När vi stod där och sa adjö och du lutade ditt huvud mot baksidan av min axel din hand kramade försiktigt min midja då visste jag att alla murar jag byggt upp skulle rämna och sorgen över att ännu en fin människa gått vidare skulle slå mig hårt i själen .

Går du med mig än, min kära,
Fast jag inte längre ser dig?
Är du kvar här på jorden,
Så som du är kvar i mitt hjärta?

Jag ligger kvar och grubblar,
Det är ödsligt tyst runt om mig.
Tårar bryter ut och faller,
I tanken på dig.

En ängel som här glömdes kvar,
Har nu fått sina vingar.
Vart flyger du nu, min ängel?
Vart flyger du nu?

Flyger du genom himlaporten, säg?
Eller till världens ände?
Flyger du bredvid mig?
Eller är jag ensam nu?

Var du nu än är, min vän.
Vart än vägen för dig.
Lova att du väntar där,
Tills jag möter dig.

Jag hoppas du är lycklig nu.
Så som jag var med dig.
Och smärtan du har lidit,
Hoppas jag är glömd.

Sväva fritt, min kära.
Du är fri nu.
Och tills vi åter möts,
Farväl, min ängel.