Möss och zombies

I spegeln stirrar ett hålögt lik tillbaka på mig herregud och tack gode gud för smink för detta face kan skrämma livet ur dom redan döda det är jag helt tvärsäker på.
Att snoken rinner konstant och hela tiden och nu mera börjar anta den vackert röda färgen av irritation gör ju inte saken mycket bättre . Jag känner mig som en vandrande snorlobba. I förrgår gick jag med en väldigt bisarr och knepig doft i näsan jag tog det som ett förkylnings symtom men det visade sig att de var en kräka på min vänstra axel som spökade HUR HADE JA KUNNAT MISSA DET ?! Det som inte låg insmetat i tröjan ( en stickad cardigan ..mysigt ) hade kletat in sig i mitt hår , lärdom .. Ha inte stickade tröjor på dig och ha håret uppsatt och gå alltid , alltid , alltid med en spy trasa över axeln vid bärande av lilla grodan .
Var dag lär man sig något nytt . I natt fann jag mig stå vid byrån görandeS mat och jag hade absolut ingen aning om hur jag kom dit och när jag började tänka på det insåg jag att sonen faktiskt sov , han var inte ens i närheten utav att vara vaken men så fort jag la mig tillrätta och hade sjunkit in i min drömlösa vaken sömn vaknade han med ett illvrål och var akut hungrig
memo till mig själv LÅNGA PERSONER SKALL ICKE RESA SIG SNABBT
Stapplande lyckades jag i alla fall ta mig tillbaka till byrån , göra mat , ta med blöja , byta blöja ( denna gång med blöjan åt rätt håll ) och ge honom mat för att han sen lugnt , mätt och belåten skulle kunna somna in igen medan jag låg där med hjärtat slåendes i 390 , ögon stora som tefat och inte de minsta lilla trött eller över trött kanske ?! Va var det som hände ?!
Någonstans i mitt bakre huvud är jag skapligt avundsjuk på Finemang som är ute och scoutar sig hela helgen , slåss med mygg stora som jumbo jets, mysa vid brasan , paddla kanot ..
Det är verkligen inte lätt att bli småbarns förälder igen efter 11 år men vi kommer dit en dag i taget , för mig är det ett under att folk kan ha flera småttingar för en räcker gott och väl åt mig , jag menar hur hinner man med allt ? Mina dagar består utav tvätt tvätt och mera tvätt där i mellan diskar jag , dammsuger , städar plockar , vyssjar , sjunger , gungar , torkar , matar , byter .. ja ni fattar .. En stor eloge till er alla med MASSA avkommor .
Dagens 3:e kopp kaffe är nu intagen och om mitt braiga öra inte hör fel så är snart tvättmaskin nummer femti elva klar .
En smörgås så energi intaget inte sjunker för drastiskt och lite melodikryss så är vi snart på banan igen.

Igår lämnade lilla husmusen vårt hem för sista gången , han gick sitt öde till mötes med värdighet , skönt tänkte jag först nu är det över men så tittade jag på honom där han låg , alldeles kall , på sidan , och stel och mina ögon tårades , hormoner ?? Eller var det de faktum att han verkligen var borta som plötsligt slog mig , ingen mera musjakt ??
Han var en värdig motståndare och i detta hus skall det sjungas sånger om hans mod och historier skall berättas i årtionden från barn till barn till barn ...
R.I.P

mus jakt ..

Den rackarns lilla musen är tillbaka !! Att den vågar sätta sina tassar här i huset igen. Sitter i godan ro och myser med lilla grodan i famnen och njuter av lite tysthet och stillhet då ser jag den ila fram som ett skollat ollon över köks golvet och rakt emot skafferiet satte han kurs .
Tydligen har vi inte lyckats skrämma honom så mycket att han faktiskt har vett att hålla sig borta eller så är det vettet han saknar. Trots diverse fällor överallt och det faktum att vi numera har all våran mat i skafferiet i säkert förvar i plastbackar med lock på tror han alltså att han har något här att hämta
Grodan lägger jag tryggt i vaggan sen ger jag mig ut på mus jakt .
För att ingen skall misstro mig om hur ondskefullt detta djur verkligen är bestämmer jag mig för att dokumentera hela händelsen , vid tidigare sammandrabbningar har ju musen hoppat emot oss , vilket har lett till menande ögonkast från våra lyssnare , detta skall nu dokumenteras så ALLA får se. Så med mobilen i högsta hugg och den tyngsta masken nedtagen från väggen ( tänkte använda den som slå ihjäl påk no mercy här inte ,inte nu längre ) tassade jag på tå ut i köket för att ta den lilla gnagaren på bar gärning men innan jag hinner fram till skåpet så kommer han i ilfart rakt emot mig , jag vänder mig om ,skriker och hoppar upp på soffan , mobilen slänger jag emot musen i ren panik och hoppas på en fullträff .
Jag kan nästan se hur han blottar sina sylvassa små gaddar och hånler mot mig när jag missar och mobilen far in i väggen med en skräll , han ilar snabbt in bakom diskmaskinen .
- FÖRBANNADE ODJUR skriker jag hyttande med den stora farliga masken som inte gjorde någon nytta alls och rysningarna far över min kropp likt ett jet plan som gör sig redo för start. Tårarna tränger upp i mina ögon och jag känner att vilken sekund som helst kommer jag att börja snyfta hejdlöst . I från vardagsrummet hör jag hur lilla grodan gnyr och tycker att här vill väl inte jag ligga helt ensam mamma kom och hämta mig... med två steg tar jag mig in till säkerheten in i värmen bort från odjuret fram till sonen ..
Det är inte över än ..väser jag mellan tänderna ... inte ännu .. prasslandet upphör för en stund och jag kan nästan inbilla mig att han väser tillbaka .. de skall vi nog bli två om ..
De kommer bli en lång natt , älgstudsaren är laddad och redo likaså kaffe termosen och skorna med stålhätta , vill ju inte riskera att han biter mig i tån när ja smyger omkring .
mi casa är inte su casa lilla mus usling .

Så blir man idag ett år äldre , inget känns direkt annorlunda utan ungefär som igår det knakar och brakar när jag rör på mig , jag måste upp och kissa på nätterna ( trodde det skulle ge med sig när man kalvat )är virrig , glömmer saker etc , personligen känner jag mig inte en dag äldre än 15 på sin höjd men tyvärr talar bilden i spegeln om för mig att det faktumet inte riktigt stämmer men om man kisar och står en bit ifrån , ca 3 meter kanske , och man dimmar ner ljuset ja då skulle man kunna missta sig . Dom begynnande rynkorna syns åtminstone inte lika väl på behörigt avstånd.
Jag väcktes av min gulliga familj som sjöng för mig och med sig hade dom livets dryck , kaffe , tända ljus och ett paket med en alldeles ny bok den skall jag gotta mig i ikväll när resten av huset sover . Tösen hade skrivit en dikt om vad jag betydde för henne men innan hon läste upp den fick jag lova att inte tjuta , som ni kanske kan gissa bröt jag det löftet med råge redan innan hon öppnat munnen , hon suckade ljudligt men tog det nog som en komplimang och läste ändå.

" du är allt jag har , min kärlek till dig är så stor "

Värmer inte det en mors hjärta så säg ?! Fortsättningen på dikten behåller jag för mig själv dock .
Jag var tvungen att efter 3 veckor ställa mig på tå och kolla mig i spegeln , hur såg jag egentligen ut ?! Med illamåendet böljande i magen av nervositet insåg jag att rumpan sitter på plats möjligen lite större än vanligt , benen är inte kolosser längre utan bara stabbiga men dom ser ut som ben , magen , ja den är ju ett kapitel för sig själv men det är ju inte gigantisk längre i alla fall , liknar en pizza deg mer än ett sexpack dock men rom byggdes inte på en dag så jag får väl vara nöjd med det jag har.
Med andra ord skulle jag kunna lägga undan mamma byxorna MEN dom är ju sköna och plats finns det i dom att bara mysa runt , att ha saker som sitter tight ja det är inte riktigt läge för det ännu å somliga områden fortfarande kan ömma även fast även det har blivit mycket bättre och jag nu mera kan sitta ordentligt , göra nummer 2 utan att avlida mer än en gång tom att släppa gas går numera alldeles utmärkt ( om ni ville veta )
Nu måste jag göra nytta folket kommer strax .

Tack för alla gratulationer kram till er alla <3

finns gogogaga i svenska ordlexikon ..

Mamma till två , ja så kan jag ju numera titulera mig. Underbart , härligt men konstigt , vi har ju väntat så länge , längtat i evigheter och nu plötsligt så är han bara här , ligger där så nöjd i sin vagga och tittar tillbaka på mig med sina stora blåa ögon. Jag blir fortfarande förvånad när jag tittar mig i spegeln och magen inte står rätt ut.
Jag kommer verkligen inte riktigt ihåg allt om hur det var för 11 år sedan , hur gjorde jag då när jag vara själv hemma med duschen, städning , toa, gårdagens toa besök ledde till panik och kaos ,grabben låg i sin säng och sov och då passade jag på att smita iväg och försöka mig på nummer två som inte har varit det lättaste att utföra sen förlossningen , självklart så vaknade han ju och vart helt till sig när ingen fanns i närheten så från toastolen fick jag sitta och sjunga fina visor som skulle lugna honom samtidigt som jag försökte avsluta mitt så ni kan ju förstå att jag var överlycklig när stora syster kom hem runt 15 och jag fick hoppa in i duschen och skölj ur kräksen ur mitt hår (och gå på toa) och sätta på mig nya rena kläder som vart ner spydda efter 20 minuter MEN jag var ren en stund i alla fall mer begär jag inte. Stora syster fick även den stora äran ,efter att ha påpekat att brorsan bajsat , att byta blöja vilket resulterade i att han i sin tur kissade på henne vilket ledde till att jag vek mig dubbel av skratt och inte var till någon hjälp alls , hon var dock inte lika road som vi var och gick i protest därifrån och sa att hon minsann aldrig mer skulle byta blöja men det dröjde inte längre än några minuter så var hon tillbaka , det var nog kanske inte så farligt i alla fall menade hon på , gulliga unge vad skulle jag ta mig till utan henne ?!
Ända sen lill killen kom har mina fullt förståeliga meningar med kompletta ord från svenska ordlexikon bytts ut mot ord som gulle gull och plutte lutt , gogo gaga etc och Bajs har väl aldrig varit så gulligt som det är nu , hur kan det komma sig att alla intelligens helt plötsligt lämnar ens hjärna när man får barn och det ända som man kan tala om är hur mycket dom äter , vad dom äter vilken ersättning är bäst egentligen , hur skall bajsa se ut kornigt ,gult , grönt , löst , och var det inte ett litet leende eller var det bara magknip !? Oavsett vilken tid på dygnet lilla avkomman vaknar så är han bara gullig , skriker han från 00-03 så har man allt tålamod i hela världen för sova kan man ju göra sen .. någon annan gång.
Jag erkänner jag har påsar under ögonen , och förslag på kräm mot rynkor och påsar mottages tacksamt.
Någon gång runt 03.00 varje natt börjar våran lilla grabb att låta som en gammal dörr som sakta sakta öppnas , vad detta knorrande och knarrande egentligen betyder har vi inte riktigt kommit underfund med ännu , men tids nog .
Nu har kaffet äntligen puttrat klart , jag försöker ta igen förlusten av att inte kunna ha druckit kaffe på 9 månader , det går jätte bra men man blir förfärligt kissnödig . Lilla killen sover och jag skall ta och mysa ner mig och bara slappa en liten stund , regnet faller tungt utanför fönstret och undra om det inte kommer att komma in lite åska idag ?! Eftermiddagen har ett besök på bvc inbokat och sen skall jag tillbringa resten av dagen med att mysa med min lilla gubbe, kan kärleken blomstra mer än så här , det har aldrig rådigt brist på kärleks betygelser eller ömhet men sedan den lilla avkomman kom till världen har den blomstrat upp på nytt igen och varje gång våra ögon möts fylls hela min själ med små lätta fjärilar och jag vill bara stanna tiden och mysa in mig i hans famn. Vetskapen om att vi har skapat detta lilla knytte är så totalt underbar och ofattbar ..
Ja tänka sig ..mamma till 2 ..

Oändlig kärlek och förlossning

Ja så var det dags då att erkänna att jag ju faktiskt inte dog utav att föda barn även om jag trodde det på blodigt allvar en liten stund mellan kl 00.45-02.52 natten den 28 april . Men vi skall väll ta de från början ..
Någonstans runt 03.00 den 27 april vaknar jag utav värkar RIKTIGA värkar först misstänker jag att de kanske bara är magknip och blir otroligt besviken när jag släpper en rejäl fis och det ger sig men sen återkommer magknipet med ca 20 min mellanrum och någonstans inom mig börjar hoppet gro att det faktiskt kanske är dags idag.
Runt 06.00 på morgonen kommer dom fortfarande med 20 min intervaller så jag beslutar åt gubben att han visst kan åka och jobba , han var ju bara 10 min bort så skulle de ta fart skulle han ju va hemma på ett kick förutsatt att mobilen hade täckning såklart. Så han fick åka i väg och så började dagen. Jag hade tösen hemma som höll mig sällskap , påsklov, tur var väl det för annars hade jag bara suttit och räknat minuter nu fick ja ju faktiskt något gjort. Dagen gick och inget speciellt hände runt 16 kom gubben hem och mitt hopp låg på havets botten , inte idag heller , vi åt middag och planerade lite inför kvällen DÅ plötsligt började dom komma med 10 min intervaller och var väldigt irriterande OM jag hade vetat att vi knappt 11 timmar senare skulle få hålla våran älskade son i våra armar kan jag garantera er alla att jag inte varit lika cool men nu trodde jag att de lätt skulle dröja flera dagar till . Runt 19 på kvällen kom dom fortfarande med 10 min intervaller fast dom vart om jag skall vara ärlig mer och mer som en jobbig finne i röven men ändå helt hanterbara , FL tycket att vi fick avgöra själva då vi bor en bit bort ( ca 6 mil ) Det var nog det dummaste dom hade kunnat säga till en mig för i det ögonblicket bestämde jag mig nämligen för att jag hade de ju så mycket bättre hemma där jag kunde gå och vandra runt och bara vara bäst jag ville så runt 22 på kvällen när dom kom med 6 min mellanrum och inte alls var lika roliga som 12 timmar tidigare och jag började bli mer än lovlig andfådd varje gång dom kom tog gubben till orda och sa
- nej du gumman lilla NU är det vi som åker till sjukhuset .
och tur var väl det kan jag så här i efterhand säga. Så in i bilen med tösen och körde henne till "farfar" , han var om någon skapligt nervig och jag lika lugn som alltid
- det går bra nej det gör inte så ont , nej då han kommer inte idag det dröjer...
Oj vad jag skulle få äta upp dom orden.
Klockan 23.35 vart vi inskriva på FL och uppkopplade på CTG för att kolla hjärtljud och värkar och först nu började jag ana oråd , herregud det var verkligen riktiga värkar det var verkligen på gång men återigen skulle dom ta hoppet ifrån mig med orden " du är bara öppen 4 cm" detta var klockan 00.30
SKIT I HELVETE tänkte jag då DETTA kommer att ta evigheters evigheters.
En kvart senare hade jag tagit mig till toaletten , duschen kändes som ett bra alternativ men då bestämde sig min kropp för att nu hade den fått nog och likaså tänkte nog grabben för nu började det ta i jädrar i min lila låda så jag grabbade tag i handfatet och gott folk där vart jag kvar ett bra tag , gungandes och hummandes igenom värk efter värk som nu kom med ca 2-3min mellanrum och varade ALLDELES för länge.
Sen är min tidsuppfattning en aning diffus , barnmorskan kom in och frågade om jag ville börja med lustgas en blick från mig räckte den höll jag hårt i tyvärr glömde ja att andas överlag så ännu än gång fick gubben ta till stora rösten
- gumman du måste andas ut också inte bara in .. så .. in .. ut ..iiiiin . uut ..iiiiiin ... ut ... ( snowroller sos spelades upp i mitt huvud när dom står vid foto automaten och skall ta kort till lift korten ) .. ett litet leende lyckades jag klämma fram
barnmorskan var på väg ut ur rummet och säger
- säg till om du känner att du behöver krysta du är öppen ca 7 cm så du får inte trycka ännu ( detta var någon gång runt 02.30..
Det som händer härnäst är såklart att jag känner ett extremt behov av att ... bajsa... och inser att HERREGUD HAN ÄR PÅ VÄG.
Så gubben får slänga sig på larm knappen och in kommer barnmorskan som ett spjut , vid det här laget står jag på tå med benen i kors hummandes och brummandes
På något sätt lyckas jag komma upp i sängen , sittandes , få tag i ett par handtag vid knäna och sen börjar de evighetslånga krystandet ( det varade bara i 12 min men ändå ) .. istället för att sniffa lustgas under värkarna inser jag det effektiva med att göra det mellan , detta ger såklart ett jätte skönt tillfälligt sekund långt mys då jag lyckas erinra mig att tösen några dagar innan förlossningen frågade mig om det inte var möjligt att sjunga bort smärta .. så inom mig säger en liten röst sjung människa sjung ..så det ä just vad jag gör och den ända sång som poppar uppi mitt huvud är
Ingen förstår hur dåligt jag mår , ingen förstår min oro ( pippin i lejonkungen sjunger den när han sitter fängslad )
Barnmorskan och gubben utbytte blickar , hans sa detta är helt normalt , hennes sa det tror jag vad jag vill om ..
Sedan gott folk är resten som vi säger historia för innan jag hinner tänka mera sköljer nästa krystvärk över mig och ut kommer huvudet och sedan hela våran vackra lilla bebis och lyckan är fullständig .. Tårarna rinner och någonstans försöker vi fatta de underbara som just skett . Inte ens idag en vecka senare i skrivande stund kan jag fatta att jag har 2 så vackra och underbara barn mina ögon fylls med tårar bara jag tittar på dom och mitt hjärta är till bredden fyllt med kärlek aldrig har jag älskat som jag älskar i just denna stund.

Detta inlägg är tillägnat min älskade gubbe som var och är ett otroligt stöd jag hade aldrig klarat av allt detta utan honom . Min kärlek är din i oändligheten och i evigheten .