Ett sorgset land ..

Illamåendet väller upp i min strupe , tårarna blir för många och faller sakta över kanten . Hur kan man göra detta ?
Efter en snabb koll på FB ser jag att många av mina vänner har bytt profilbild nu mer sitter det en Norge flagga där det en gång satt ett ansikte. En nation ställer sig bakom en annan . Även fast vi inte är indirekt drabbade sluter vi upp tätt bakom och deras sorg blir våran för .. det kunde ha varit vi..
Intervjuver med ungdomar översållar nyheterna , fattar dom verkligen vad som hänt ? Jag som sitter här hemma i tryggheten i min soffa fattar det ju inte.
11 september hur lång tid tog det inte innan man fattade det , förstod man det någonsin?
Raserade hus , en ung man som blivit hemlös , en pojke som berättar om hur han föll omkull när en kula for förbi hans huvud , en annan som berättar om en ung pojke som blev skjuten på nära håll , jag kan inte hålla tillbaka det blir för mycket . Alla ni som sitter och suckar , det händer ju i Norge inte i vårt land det är ju inget att bry sig om en tankeställare skall ni få nu det hade lika gärna kunnat hända här det hade lika gärna kunna vara dina grannbarn eller gud förbjude ditt eget .
En åsikt som skall förändra världen en gemensam kraftansträngning för att göra sin röst hörd ett möte för att lära det vad det som det handlade om , det slutade i kallblodiga mord , föräldrar från hela Norge får nu hämta sitt eget kött och blod i liksäckar , hela samhällen kommer att ha sorg , skolor kommer att sakna elever till hösten , vänner kommer aldrig mer att ses
En mamma ..en pappa ..en bror ..en syster .. kommer aldrig mer få höra skrattet från de sina .. kvar finns en tomhet en obegriplig sorg en handling som aldrig kommer att göra sig förstådd
Nej min vänner detta blir mig för övermäktigt och jag slutar nu att skriva idag ..är en tid för eftertanke och stor sorg ..