ofarliga sammandragningar ?

Ibland blir det helt enkelt inte som man har tänkt sig.I torsdags så började sammandragningarna komma tätare än tidigare , vi klockade och det slutade med att dom kom ungefär var 20:e minut och höll i sig upp till en minut , vare sig jag var i vilande läge eller uppe på benen ändå tänkte jag att de var säkert igen fara utan lät det vara helt enkelt , gjorde en rund googling på nätet och förstod det som om att det kunde vara så här , i söndags hade dom fortfarande inte släppt och jag började bli aningens orolig , så i förrgår ringde jag in till min BM och hörde med henne , till min fasa säger hon då att det inte alls är bra och att vi behövde komma in för att göra en undersökning av livmoders tappen , ta nya prover etc etc
Kunde jag ha brutit i hop i just det tillfället så hade jag gjort det . Så hela dagen i går , i stort sett , spenderade vi på Usö . Det finns verkligen inget trevligt med att vara på besök där , speciellt inte när man vet att man skall göra sk vaginala undersökningar , ryser starkt vid det minnet , det luktar liksom oro i hela korridoren , skräck , fasa sen kan de ju ha mycket att göra med att det ligger på samma våning som något ännu mera skräck injagande , förlossningen .... kall svettas vid bara tanken . Nu bad vi ju dock en stilla bön att vi skulle slippa det , då . Så efter många prover och för många undersökningar i mina mest intima skrymslen så visar det sig att jag i alla fall inte har öppnat mig, tappen är intakt. Varför säger dom alltid "slappna av, kom lite längre ner , spänn dig inte , rumpan tryckt mot bordet " dom borde ju förstå hur svårt det är , sen åtföljs det alltid av orden , vad du är duktig det ser så fint ut ! Jag kan hitta massa fel i den meningen. Jag verkligen bara avskyr dessa undersökningar , 1000 miljoner tankar hinner alltid susa igenom mitt huvud innan dom är klara , det första jag gör är att hitta en punkt långt bort i ingenstans som jag fokuserar på , sen försöker jag sjunga en låt ( tyst i mitt huvud) men ändå tränger tankar igenom som tänk om jag måste fisa ? Har man inte varit nödig innan så blir man ju det definitivt då. Men det gick bra , även denna gång däremot så Beordrade hon mig dock till lugn och ro , nemas problemas för en sån som mig , lugn som en fil bunke och stressar aldrig skulle jag kunna skriva om det inte var för att mamma har sagt att man inte får ljuga.
Men varför har jag då sådana sammandragningar eller som dom så fint uttryckte sig prematura värkar , inte ett bra ord . Svaret var lagom luddigt , det kan vara så ibland , jaha men tack då , nu kommer vi ju att slappna av och sova mycket bättre om nätterna ! Vi väntar på en bakterie odling vi håller alla tummar och tår på att det inget visar . Så väl tillbaka på hemma plan började det släppa lite , men fortsatt oro såklart för nu sitter jag ju med visheten om att jag inte är öppen , för nu , men att om dom ändrar karaktär , kommer tätare eller något ännu hemskare händer så måste vi åka direkt in igen , det blir ju inget oros moment alls , speciellt inte när man kan klocka dom på ca var 20:e minut fortfarande .
Så för att trösta oss lite köpte vi med semlor hem i går , hur gott det var kan jag knappt förklara jag har sällan vart så hungrig faktiskt. Men på natten kom oron krypande , trots att vi båda två gjorde allt för att "låtsas" om som att allting var bra , att man dessutom inte kan hitta en skön ställning att vare sig sitta eller ligga i gör ju knappt saken bättre , så det slutade med som vanligt ynka knappa 4 timmar och gör det mindre ont i fogarna för det ?? Det bästa är , och det som gör att man håller sig ändå på något sätt härligt lugn är att vi vet att den lilla avkomman mår alldeles utmärkt stadiga 152 slag låg den rackaren på igår , sen att den är som en studs boll , eller numera fotboll känns det som gör ju att man kan le lite åt eländet ändå , den har det bra , då måste ju även jag kunna ha det . Så vi är uppe i vecka 27 nu och bu skall jag behålla mitt lugn och ro i minst 10 veckor till . Positivt var dock att doktorn sa att du ska INTE
* Skotta snö ..nej men oj va tråkigt det som är så roligt hur skall jag klara mig?
* dammsuga .. för mycket vridning , kan orsaka flera SM ( sammandragningar ) asch då vad skall jag nu göra hela dagarna ?
* bära tungt och otympligt ... svårt att låta bli jag som är så stark
* vila mycket , kanske kan du köpa på dig lite böcker ? tillåt mig att le .. jag+böcker=sant
* ät ... hm .. inte helt överens med henne där men lovade att jag skulle göra mitt bästa
Illamåendet har ju gjort sin entré igen vilket gör att man är tillbaka på nyponsoppa och ja mest rinnande maträtter , helst inte varma heller.
En sak är i alla fall säker , när dom säger att INGEN graviditet är den andra lik så har dom verkligen rätt. Men mitt i allt detta måste jag återigen få tacka gud och alla högre makter som har gett mig en sådan underbar familj , min lilla älskade sambo som finns vid min sida hela tiden och gör allt och lite till för att underlätta , min goa lilla unge som skriver vaggvisor till sitt ännu ofödda syskon och som talar med honom varje kväll och säger att när du kommer ut då skall jag lära dig allt jag kan , och alla andra helt underbart älskvärda människor som ställer upp på nolltid med sitt otroliga engagemang , det värmer skall ni veta all kärlek till er.

Avslutningsvis vill jag sända en tanke till Eva Magnussons familj en oerhörd tragedi har drabbat dom och mina tankar kommer att finnas hos dom under en lång tid , ett ljus tänds för alla själar som inte längre finns bland oss.