Liten tös ligger tryggt i sin säng och tar en välbehövlig stödvila nu verkar det ju i alla fall vara över och vi andra verkar ha klarat oss relativt bra.
Själv sitter jag och äter en mandarin och några Ferrari bilar , hittade några stenhårda i en sedan länge glömd skål risken är dock att detta slutar i ett besök hos tandläkaren ,och tjuter ögonen ur mig för jag vill verkligen inte föda barn helt ärligt , vi lever på 2000-talet kan man inte trolla ut ungen ur magen
"Beam me up Scotty" . Jag har en hel hög med ful ord för vad jag anser om detta måste .
Jag vill inte spricka långt ner till fel hål , jag vill inte bajsa på mig , få hemorrojder som hemsöker mig i all avighet och jag vill inte trycka ut ett mycket för stort huvuvd genom ett mycket för litet hål om jag trodde att de skulle hjälpa att stampa med foten och skrika nej nej nej skulle jag göra det , men för det första är det ingen som hör mig , förutom det stackars barnet på övervåningen och för det andra vad skall någon göra ? Gilla läget ! Jag vet att jag i ett förvirrat men mycket bestämt tillstånd sa för snart 11 år sedan ALDRIG MER!!!
Kanske skulle jag ha tänkt på det lite extra innan vi lekte kaniner?! Men jag är ett lust fyllt lösaktigt stycke när det kommer till min man ingen motstånds kraft alls när han tittar mig djupt in i ögonen ,kan man skylla på det ,efter 3 år tillsammans tar mitt hjärta fortfarande ett stort skutt när han ler mot mig .
Åh vad fasiken är det för fel på storken , vart tog den vägen ? Bara undrar . Har han gått i pension när jag var liten flög han minsann in 4 stycken små syskon kunde han inte ha fått fortsätta med det , jag tror nog att många blivande mammor hade hållit med mig i en sån diskussion.
Usch jag känner ju hur hornen växer ut och hur jag gror svans det är synd att det inte kommer några tillhörande super krafter när super bitchen kommer .. Livet är inte lika kul nu som för 20 minuter sedan , jag skulle aldrig ha börjat läsa förlossnings berättelser , jag skulle aldrig ha kollat på livet på BB nu skall jag gå in i duschen och tvätta av mig surheten för att sedan sätta på mig dagens ansikte och göra oss klara inför kvällen. Lilla svärmor fyller 50 år och skall ha kalas. Mycket trevlig början på helgen och ett bra slut på en jobbig vecka.
Kan tillägga att min lilla gubbe just klev innanför dörren och genast känns livet mycket bättre , en trött tös kom ned hasande och undrade om det inte var mat snart , ordningen är återställd och min ångest får gå och gömma sig ett par veckor till.
1 kommentar:
Jag kan knappt sätta mig in i det hemska du känner med en förlossning. Jag har själv aldrig varit rädd för förlossningen, det jag varit mest rädd för är nämligen nålsticken. Sista gången vägrade jag infart i handen.
Jag kan trösta dig med att jag har aldrig spruckit, och jag har heller aldrig fått hemorojder på grund av förlossning - fick förut på grund av läkemedel, men de är sedan länge borta nu.
Kan du inte prata med barnmorskan om att du behöver extra stöd? Skriv ett förlossningsbrev som det kallas, där du skriver om din rädsla för att spricka och allt annat. På mig har de lyssnat väldigt bra (men jag har å andra sidan fött i Karlskoga).
Jag önskar dig all lycka till med kommande förlossning, och skickar styrkekramar!
Skicka en kommentar