Att tillåta sig själv att koppla av måste var det absolut svåraste som finns , för inte hinner jag mer än lägga mig ner i min alldeles underbara mjuka vita fina säng innan jag kommer på minst 82 saker jag måste göra eller borde ha gjort för läge sen . Ibland är jag så trött så jag tror minsann att jag kan sova där jag står , och råkar jag för ett ögonblick lägga ner mina ögonlock är det genast någon som frågar ..
- Sover du ?
Man kan tycka att det är en människas rätt , nej rättelse en mamma rätt att få sitta på hemlighuset i fred men jag tror den rätten togs i från oss den dagen vi vart mammor.. Inte ens fast än att man FÖRSÖKER låsa dörren får man sitta i fred och göra det man ska .. För om man får för sig att vara så dum så att man låser så är det alltid en ljus söt röst som frågar vad man gör om det tar lång tid om man är klar snart eller nu detta gärna samtidigt som knackningar på dörren och ryckningar i handtaget pågår vilket ju inte alls leder till att man blir så stressad , jag har även försökt med det konst stycket att hålla på mig tills hela familjen har hunnit hemifrån , inte ens det är ett säkert tilltag för då ringer dom ÄNDA tills man ger upp och svarar.Det finns ju faktiskt dom dagar då telefonen ringer och det är till mig , märkligt nog uppenbara sig exakt samma syndrom då mamma ,frugan = jag är den mest intressanta människa som finns inte bara för den stackare som ringer till mig och vill tala med mig utan även för min lilla familj för just i den sekund jag tar luren så skall tösen veta exakt vart hennes nya rosa tröja finns någonstans, eller vart mobilen ligger eller vart badkläderna finns och gubben min skall veta exakt vart jag hade lagt HANS verktyg. Märkligare blir det ju när man tänker som så att jag knappast använder min dotters kläder eller min makes verktyg men tydligen så har man blivit utropad till allvetare . Tom just nu i denna stund kommer det 10 frågor hopande över mig , vi ligger i semester tider och den årliga packningen sker i just denna skrivande stund och frågan nu är ju då såklart vad som skall med och först och främst vad som INTE bör följa med , sackosäcken känns ju aningens överflödig likaså tv-spelet ( vi har inte ens en tv med oss fast jag fick ju förklarat för mig att man faktiskt kunde köpa en semester tv ) 20 linnen kanske inte går åt på en vecka men vad vet jag och en resväska full proppad med kläder borde ju räcka men frågan om vi skall in och shoppa kläder någonstans kommer ändå på tal ,( jag får även en lista uppräknad på vad för slags kläder som behöver inhandlas ) jag ber den blåögda tösen vackert men bestämt tala med den andra vuxna som bor i detta hus , det avslutas med en dödlig blick och ett uttåg ur vardagsrummet i ett aningens uppretad tillstånd men det är väl så .. att man är så hemskt älskvärd så att minsta lilla sekund utan mig ter sig som en evighet... och ärligt talat.. inte skulle jag vilja vänta på mina älsklingar i en evighet ..