Jag känner mig aldrig så nära som dig som när jag höjer min röst till skyarna och låter luften fylla mina lungor . Min älskade vän åren går men såren består , tiden läker men tiden låter mig aldrig glömma. När melodin lämnar min mun är det som om du står här och håller min ton .. Håll in magen vännen .. det går lättare då .. Blunda.. låt musiken fylla dig ..alla KAN sjunga.. det är en fråga om vilja.. sjung med glädje.. med sorg ..så blir det vackert ..
Varje gång min tös sjunger med sin änglalika röst .. tänker jag på dessa ord ..
Ibland glömmer jag hur befriande det är att sjunga .. att dansa .. ibland gör jag det för att jag saknar dig så hemskt mycket .. När saknade blir som värst .. vill jag bara glömma .. glömma hur det var att ha dig här med oss levande ..
Ibland undrar jag om hon fick din röst .. din klara vackra stämma som en gåva ifrån änglarna du är hos nu ..för att jag alltid skulle ha dig nära.. nära men ändå alltid så långt borta ..
Jag kommer i håg hur vi brukade fylla gatorna hemma i byn med sång , lovsång .. eller bara en stilla ballad .. inte alltid omtyckt men framkallade alltid ett leende hos förbi passerande människor . Vem kunde hålla tonen längst .. vem kunde sjunga högst ..kan man verkligen spräcka ett glas ?
Det finns en sång som säger allt
som värmer när det blåser kallt
som lockar dej att gråta eller jubla
den har nånting som griper tag
och leder dig från natt till dag
och plötsligt vill du sjunga hallelujah
Var gång dessa toner dansar ur min dotters mun rörs jag till tårar .. För just i det ögonblicket är du lika levande som oss .. kärleken som omger oss stärker mig och ger mig styrka att ta en dag till .. att orka lite till .. att älska lite mera .. och att sakna lite mindre .. men aldrig aldrig glömma ..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar