torsdag 17 juni 2010

Dum spiro, spero -- "Så länge jag andas, hoppas jag"

Hoppet är det sista som överger människan .. man kan vandra mellan hopp och förtvivlan .. man kan även vandra mellan förtvivlan och vånda .. Tänk om det aldrig händer .. tänk om jag aldrig mera kommer att få hålla ett litet barn i mina armar , som tittar upp på mig med sina klara ögon vars rena själ speglar det det enkla rena barnasinnet som vi alla skulle behöva en skopa mer utav. Ibland när jag tittar på min nu 10-åriga dotter så kan en saknad efter det lilla knytet som kom springandes med snuttefilten i högsta hugg och kastade sig in i mina armar uppstå. Min dotter är det absolut underbaraste som går på denna jord , så vetgirig och klok så även jag häpnar mer än ofta. I jul klapp så fick hon en bok 1111 frågor och svar , jag och min sambo tycket det var en passande gåva just på grund av hennes sökande efter mera kunskap , så en kväll kom hon in farandes i vardagsrummet som en virvel vind och frågar oss :

Vet ni hur snabbt en sengångare rör sig ?

Som ni säkert kan förstå så hade vi inte en aning MEN nu vet vi , den rör sig , vid stressade situationer 4 meter i minuten där har vi stressade människor något att lära oss . Jag vill fylla världen med små vetgiriga människor men just nu undrar jag om världen vill att jag skall göra det . Jag söker ofta mina svar hos dom högre makterna , detta kan man tycka bad man vill om , men för mig är Gud något tryggt , någon som ger mig det jag söker , så jag sätter min tillit till att han vid en väl vald tidpunkt kommer att välsigna mig och min sambo och såklart våran dotter med ett syskon när tiden är inne. Men mitt hjärta undrar i tysthet när den tiden skall komma ..

Hanna

Inga kommentarer: