Ena stunden är allt som vanligt , andra sekunden är allt man känner till borta ?! Jag tänker naturligtvis på Japan och dess invånare . Efter tsunamin 2004 vart alla lamslagna , hur är det möjligt , hur kunde det hända ? Det var frågor som vi ställde oss efter att ha suttat i timmar och kollat på nyheterna , samma våg som sköljde över stränderna i Thailand gång på gång på gång. Otaliga bilder på döda kroppar , skärrade , skräckslagna svenskar som mitt i all förvirring och kaos lät sig intervjuas av journalister , invånare som grät och skrek av sorg när dom såg sina döda nära och kära och vi trodde ALDRIG att folket skulle resa sig som fågel fenix ur askan. Men vi människor glömmer och när vi nu står framför detta horribla faktum åter igen att moder natur verkligen kan spela oss elaka spratt blir vi åter igen , lamslagna , sorgen etsar sig fast i en på något sätt och IGEN tackar jag min lyckliga stjärna för att jag och mina nära och kära bor hemma i trygga Sverige.
Hur skulle det påverka världen om det vart en härdsmälta ? Vart skall alla människor ta vägen ? Hur många års efter värkningar kommer vi att få se ? Hur skall det japanska folket överleva denna totala katastrof ? Hur många kommer att dö för att det inte finns mat , vatten ,logi , medicin och hjälp ? Kommer vi någonsin förstå bredden utav detta uppe i kalla norr , här där vi sitter i trygghet i våra varma ombonade hus och dricker varmt kaffe och zappar mellan nyhetskanalen och visst lider vi med alla dessa familjer men till trots kan vi ju alltid stänga av tv:n när vi tycker att det blir "lite för mycket" och återgå till våra ordinarie liv och låta det falla i glömska igen , tills det sker nästa gång ?
Eller hade Nostrodmaus rätt? Har han haft rätt hela tiden ?! Att maya kalendern slutar 2012 är det bara ett i raden av tydliga tecken ? Är detta slutet ? Kan vi förvänta oss en mass hysteri istället , folk som börjar bunkra upp mat , bygga hemliga rum djupt ner i jorden för att kanske överleva en möjlig härdsmälta , människor som åker ut för att predika om Jesus och att vi alla skall vandra hans väg?
Jag vet inte , jag vet inte vad som händer om 1 timme och på något sätt känns det också ganska så tryggt OM detta nu är vårat sista år på planeten jorden är i alla fall jag glad över att jag får spendera den med dom jag älskar och dessutom ha lyckan över att se nya liv bli till är som pricken över i .
Börja behandla varandra med respekt , visa universum att ni är glada , tacksamma över att ni har det liv ni har så kanske hon , moder natur , slutar jäklas med oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar