Detta är det vi har bett om och detta är vad vi har fått att jobba med då borde det ju framkalla någon slags lycko känsla ? Missförstå mig rätt VI är glada , men jag har lite svårt att se det roliga i att må som om man blivit överkörd av en långtradare 20 gånger och 3 gånger bara för skojs skull , jag är ledsen om jag inte ser det humoristiska med det jag kanske har dålig humor bara. Jag vet inte , men för mig är det något visst med att gå upp på morgonen , ta sig en kopp kaffe mjuk starta dagen liksom . Tala lite med familjen innan huset blir tomt och tyst och ensamt , tjata lite på tösen att hon skall som alla dagar borsta tänderna och kamma håret , hon verkar lika förvånad varje morgon jag tar upp det precis som om jag ALDRIG ens nämt det tidigare. Titta på hur disen lämnar ko hagen och drar sig sakta över älven för att försvinna in i skogen likt en spök dimma , höra fåglarna kvittra hur katterna jamar utanför dörren efter mat , ja bara sitta och se , höra och njuta för att sedan sätta igång med dagens alla bestyr.
Nu vaknar jag , rör försiktig på en kroppsdel i taget konstaterar att i natt så va det nog bara 15 lastbilar som körde över mig och med ens jag reser mig upp börjar berg och dal banan .
- hej har ni träffat spy påsen , det är han och jag nu , min nya bästa polare vi delar allt , verkligen allt.
Mina påsar under ögonen var förut över smink bara nu ser det mera ut som om jag fått en blåtira om jag ens gör en ansats till att försöka sminka över dom , skinnet hänger , hyn är alldeles grå blek , och håret ser ut som en diskbortse eller nej förlåt mig det var oerhört elakt sagt om diskborstar det tar jag tillbaka. Ja jag vältrar mig i självömkan det gör jag verkligen på riktigt . Jag hade aldrig i mitt liv kunnat ana att det skulle bli på det här viset . Ja men det går över OM jag hade kunna få en krona för alla gånger jag hade hört någon säga det till mig skulle jag kunna köpa mig ett par nya snygga vinter stövlar och en matchande halsduk. Det gör det säkert , det går säkert över , hoppas jag men efter snart 11 veckor av konstant illamående förutom mellan klockan 16.00 och ca 20.00 börjar det bli aningens tröttsamt. Efter 11 veckor av konstant rädsla , tårar , magont , psykiska sammanbrott mestadels baserat på att INGEN förstår mig ( nej vänta jag tar tillbaka det , gubben skall ha ALL eloge som finns , en bättre dags att kräkas jag håller i ditt hår, gumman du är så duktig , hjärtat det ger sig snart , snygging du är det vackraste som finns skall jag massera dina krampande vader , stryka på din rygg ge dig vatten människa finns det inte det är så det skall vara flickor INTE på något annat sätt ) , kramper , håravfall , spyor , aptitlöshet , gaser , och lite mera sammanbrott så konstaterar jag ändå att detta bara är början , början till ett slut , till ett liv och någonstans fyller det mig med en sådan oerhörd lycka att mitt bröst nästan sprängs , inte bara utav det uppenbara att jag ser ut som Dolly Parton utan mer av kärlek och det är väl det som får oss att hålla ut , lite till. Så låt mig vara en hormonstin monster kossa som faller i gråt för ingenting eller spricker ut i ett hjärtligt skratt när som helst , låt mig bli irriterad eller rent ut sagt förbannad när den nya bh:n är för liten eller maten luktar apröv . Jag är bara jag och just nu en till .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar