lördag 20 november 2010

kontroll

Tröttheten tar över hand och mina ögon lock faller i hop gång på gång ändå kan jag inte komma till ro . Jag stirrar mest tomt ut genom fönstret och tackar egentligen gud för att jag bor där jag bor , för att jag har den familj jag har för att jag som kvinna har den frihet jag har att välja mina egna kläder , mitt eget liv , mina egna ord , kan ni tänk er en man tala om för mig vad jag skall ha på mig , eller vad jag skall säga eller inte säga ? Knappast. Ändå är det ju så , att en del kvinnor inte har den egna makten att göra det , och om dom gör det så blir dom straffade . Varför , för att mannen anser sig vara den högre makten , män har väl alltid haft ett extremt stort ego och ansett att dom är dom som kan styra världen , hur många kvinnor har startat ett världskrig ? Och hur bra har det gått för dessa män med storhetsvansinne ?
Men ändå även i min omkrets finns det män som anser att kvinnan helt enkelt skall göra mera hemma än mannen , tvätta , städa , plocka , damma , ordna , laga mat , trots att båda jobbar lika hårt , har vi inte kommit längre än så eller håller vi på att backa bandet till 50-talet igen ?
Att man sen kan bortförklara våld med hjälp av en bit religion och kulturella aspekter och traditioner är för mig vansinne , då går jag igång som ett oljat spjut, Bara namnen Pela och Fadime sätter igång en sådan ilsken brand i mig så jag knappt kan behärska mig , Fadime som kämpade mot hedersrelaterat våld ända tills den dag hon dog , skjuten i huvudet av sin egen far , Pela även hon skjuten och bakom det mordet låg hennes far och tre av hennes farbröder. Då är detta bara två av 1000 tals som blir mördade för att upprätthålla hedern och respekten igen åt sina familjer. Jag undrar hur det går till efteråt klappar man varandra på axeln då och säger bra gjort ??!! Sitter man på julafton och säger bra skjutet ?
Balkongflickor är i alla fall för mig ett inte helt okänt begrepp , flickor som antingen puttas ut över räcket eller "väljer" att hoppa , alltså ta sitt eget liv för att rädda sin familjs heder . Vad har dom då gjort för att familjen i första hand skall ha förlorat den , försökt att anpassa sig till det land dom lever i ? Är det ett brott ? När jag studerade så fanns det kvinnor i klasen från olika etniska bakgrunder , kvinnans rätt att välja var såklart ett hett debatt ämne i mellan åt , dessa kvinnor var väldigt målmedvetna ..i klassrummet .. men på hemmaplan var dom lika mycket värda som skiten under våra skor. Ja men gå därifrån säger ju vi då , svenska och tuffa som vi är ! Men det är ju inte alltid så lätt , går dom är dom inte välkomna hem igen , dom är inte välkomna hem till sitt eget land ,har dom barn får dom bara ta med sig flickorna , pojkarna är männens. Dom blir alltså inte bara utstötta utav sin egen familj utan av ett helt samhälle . Vart tar man vägen då ?
Att tänka själv , att våga säga nej är för mig en självklarhet jag gör sällan något jag själv inte vill och då endast för att jag möjligen haft fel i från första början vilket är otroligt otänkbart, ibland är jag för stark , för stark för att ta emot en hjälpande hand , utan måste i stort sett ligga på boten lösa havets botten innan någon kanske kan få hjälpa till att dra upp mig KANSKE , jätte dumt tänker många sluta vara så stolt , NEJ , aldrig min styrka min finska blod , min envishet har tagit mig hit och tänk va bra jag har det .
Till mitt stora förtret och glädje har ju såklart även min dotter ärvt dessa så kallade talanger vilket kan leda till oändligt långa onödiga utdragna debatter om småsaker där det egentligen bara går ut på att motbevisa varandra och till slut få säga : vad var det jag sa , jag hade rätt!!
Så vilka ni än är som läser , tacka eran lyckliga stjärna lite då och då för att ni har det så bra som ni har det och ändra på det som är dåligt ta bort det och ersätt det med något som gör er glada istället , ta inge strunt .. och VÅGA stå på er ..Låt ingen ta kontroll över ert liv .. för det är just det som det är ..ERT LIV .. och ni skall leva med resten av eran tid här ..

1 kommentar:

Annelie sa...

Så bra skrivet, kram mitt hjärta <3