Så i söndags packade vi in familjen , inklusive en väninna till tösen och min minsta lillebror , i bilen , det var återigen dags för ett besök på Bodaborg i Karlskoga.
Det är inte första gången vi är där och försöker bräcka fortets mysterier och det var inte heller första gången vi åter igen lämnade fortet UTAN att ha klarat av alla rum .
Men skam den som ger sig . Vi begav oss in i ett rum som vi nästan hade klarat av förra gången vi var där som en första quest , vi lämnade den med den röda lampan lysandes och pipandes skamligt påminda om att vi ej heller denna gång fattade ett jota.
Mitt i en av alla röda och svarta rum vi befann oss i , för er som inte varit där tidigare är dom gröna rummen dom utan fysiskt aktivitet , endast tänka , kan dock vara svårt nog , dom röda är mer fysiskt krävande och dom svarta är enbart fysiska med mycket tänk , så mitt i början av en mörk lång trång tunnel kommer jag på att jag är gravid och just då slår dörren igen bakom mig ända sättet är då att hasa sig framåt på magen fram till nästa rum , att hasa sig fram på magen när man är gravid är väl kanske inte den bästa iden men har man satt sig själv i den pikära situation är det dock bara att le och göra det bästa utav det , så ja halv kröp på alla fyra , ibland på tå/häl när det gick uppför alldeles för stolt för att ta emot hjälp av alla andra som var framför mig ,pustandes stånkandes och stönandes , samt på tok för stolt för att såklart avböja att följa med in i nästa rum som innebar att man såklart skulle fortsätta krypa UPPFÖR för jag är ju "bara" gravid inte dödligt sjuk. Högmod går före fall är det inte så man säger , ja gott folk jag fick sota för min lilla eskapad i flera dagar MEN det var det värt det är ju så roligt man blir som barn på nytt att dom dessutom hade halloween special med en MASSA spöken överallt gjorde saken bara ännu mera spännande Speciellt om man lägger till det faktum att dom befann sig i rummen och mest av allt i själva spökhuset ja jag erkänner jag tordes inte gå in där bara tanken på att möta ett spöke i självaste spökhuset fick det att krypa i kroppen på mig och inte ens dom snällaste ögonen , dom gulligaste kärleks förklaringarna fick mig att krypa ned i fängelsehålan .
Att vi alla fick en skopa av tinnitus är något vi inte talar högt om, 30 st 7 åringar besökte nämligen Bodaborg samtidigt som oss, jag hade totalt glömt bort att dom kunde skrika så högt och så extremt ljust och länge. Att dagen efter ett maraton pass på 4 timmar häva sig in till Marieberg för att mys shoppa lite med barnen och en god vän hela dagen lång var dock inte det smartaste draget i min livs historia , vilket innebar ett sovpass på nästan 12 timmar när vi kom hem , säkert väl behövligt fick jag höra av gubben medans han gav mig en sk utskällning dvs talet om att jag måste ta de lite lugnt , äta ordentligt , vila etc ....
Trots extrem trötthet , värk i varje liten bit av min kropp är jag fortfarande förvånad att något så litet som ett barn på knappa 16 cm kan ställa till det så för sin lilla mamma trots att det knappt syns , jag som alltid far runt i 120 har just förstått att ja kanske måste dra ner till 100 i alla fall och att jag kanske inte just nu MÅSTE göra allt , forsränningen får väl vänta till nästa sommar , bergsklättringen får jag väl ta om ett år eller två , och Bodaborgs mysterier får väl vänta tills den lilla kludden är ute och jag får väl helt enkelt göra som gubben säger ..för nu ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar