Allrakäraste syster

Idag skall jag åka till mitt Shangri -La , bokloppisen , för mig är en bok det bästa som finns ( förutom familjen såklart men det behövs väl knappast påpekas ) jag kan inte koma i håg en tid då jag inte har läst , redan som 11-åring plöjde jag Margit Sandemos Sagan om Isfolket några år senare vart det klassiker som Borta med vinden , Grottbjörnens folk och Hästarnas dal efter det gick det bara utför. Plus poäng där är väl att mina föräldrar alltid visste vart dom hade mig . Till min stora glädje har min älskade unge ärvt detta anlag hon plöjer böcker som jag kan tycka är svåra men hon fixar det galant och är det krångligheter så frågar hon.
Det jag älskar mest med att läsa är att för en stund få sjunka in i den värld som en riktigt bra bok ger en . Det romantiska tidlösa , hjältarna , klänningarna ,slotten eller varför inte få bli Robert Langdon för en stund och lösa mysteriet med Fri murarorden. När jag var liten så var alla böcker med prinsessor såklart det jag slukade mest men en bok har för alltid etsat sig fast i mitt huvud och det är Allrakäraste syster av Astrid Lindgren
Nu ska jag berätta en hemlighet: jag har en tvillingsyster. Tala inte om det för någon! Hon heter Ylva-Li, och hon kallar mig "Allrakäraste syster". Ylva-li tycker bara om mig. Vi har ett särskilt språk, som vi bara förstår. Och vi har så roligt tillsammans."
Tur i oturen så har jag ju själv en syster , 4 år yngre än mig , hon fick ju såklart vara den andra hälften av boken , men det där med språket fick vi ingen riktig koll på tills vi upptäckte RÖVARSPRÅKET , som har varit oss till står hjälp genom åren , speciellt när vi talade hemligheter eller julklappar till lilla tösen , snacka om förvåning när hon här för några år sedan knäckte våran kod lätt som en plätt , men har man ett genialiskt barn så har man . För några veckor sedan så var vi uppe och hjälpte min syster och hennes man med deras trädgård .. Där satt vi på huk och grävde under ett litet gammalt äppelträd , plötsligt kom det tillbaka alltihopa hur vi smög iväg och gömde oss under träden hemma på tomten och grävde ner hemliga skatter överallt , skatterna bestod dock mest utav vackra glittrande stenar DIAMANTER , senare fick ja lära mig att det kallades för kattguld och var just inte värt något så det där slottet som vi sparade till skulle alltså inte kunna betalas med våra vackra diamanter , drömmen om ett slott lever dock kvar hos oss. Så det jag vill säga med allt detta är tack käraste syster för att du finns .

Familia mea, omnia mea