snuvan

I natt har det inte blivit många timmars sömn , många tankar som snurrar i mitt huvud men framför allt för att både jag och min sambo har drabbats av " snuvan " japp ni hörde rätt .. snuvan. Så vi försöker då att inte snora ner varandra , hålla oss på varsin kant och sen sova .. det funkar så där . Vi hamnar i alla fall i varandras famn, snorandes och hostandes.. mysigt ..gosigt absolut .. hygieniskt och hälsosamt ..njaaa .
När jag , vilket är ytterst få gånger , blir sjuk så blir det så otroligt synd om mig och jag vet att vi kvinnor alltid dissar männen för att jag när en man blir sjuk så är det ju såå synd om honom men ärligt tjejer handen på hjärtat ,blir inte vi likadana , eller nästan värre , "nej jag är inte sjuk jag kan laga mat , städa , plocka , dammsuga , riva en vägg , klippa gräset , hämta ungarna , simma jorden runt , tänk inte på mig du , sitt där i soffan och softa du så fixar jag ALLT . Martyrer skulle jag kalla oss ( ta inte illa upp ) och så fort maken/sambon är utom hörhåll ringer vi ( iaf jag ) mamma eller någon annan som jag anser kan tycka tillräckligt synd o mig för att jag är så hemskt och fruktansvärt sjuk. Men det kanske bara är jag som gör så .
Än så länge skiner solen ute idag , mycket välkommet , och jag funderar allvarligt på att försöka göra något ute passa på att lapa lite sol innan den försvinner in i höst mörkret igen . Men å andra sidan så har jag en helt suveränt spännande bok (Törnfåglarna av Colleen McCullough ) som jag läser så är lite kluven.
Tar mig en kopp te och funderar på saken ..